Sitter och ser ut över öppna fält och åkrar och njuter av mitt numera lugna, harmoniska liv. Varje dag är en njutning full av frihet, glädje och lycka. Men det har inte alltid varit så. I många år levde jag som medberoende med en som misshandlade mig psykiskt. Även missbruk var en del av vardagen. Min dåvarande partner var missnöjd med precis allt i livet och jag måste nog säga att jag aldrig träffat någon som varit så negativ. Dennes humör pendlade otroligt och rädsla blev snabbt en del av mitt liv då vissa utbrott lätt kunde övergå i fysiska handlingar. Det visade sig redan inom ett år av vårt destruktiva förhållande att min dåvarande partner hade väldigt svårt att hålla sig till sanningen och att ljuga om mig, vårt gemensamma liv och sina ex var en av sysselsättningarna. Några år gick och pressen blev för stor och jag blev sjuk. Han hade knäckt mig. Jag var inte den första visade det sig senare, det var mer en vana han verkade ha. Han till och med skröt om det. Det tog många år att komma på fötter igen och jag satt fast i skiten oförmögen att göra något åt mitt helvete. Sakta men säkert reste jag mig dock och arbetade under denna tid hårt med mig själv, min egen självkänsla mm. Han skulle inte vinna hade jag bestämt mig för. Under dessa många och långa år var det inte mycket som jag utförde som ansågs vara bra nog med andra ord inte något som dög för denne. Hans manipulerande sätt gjorde att jag tappade bort mig själv och vem jag var totalt. Detta gjorde att jag till slut inte trodde alls på mig själv och min förmåga. Följdsjukdomar kom i rasande takt och detta bla höll på att kosta mig livet. Folk omkring mig undrade hur jag orkade och varför jag stannade kvar. Det finns fler än en förklaring på det har jag lärt mig nu. För det första så älskade jag honom så otroligt mycket. För det andra är jag född som medberoende in i denna värld då mitt beteende är inlärt sedan barndomen. Min medberoendepersonlighet har ett stort behov av att ta hand om andra, att rädda andra, hjälpa dem att må bra och jag tror att många känner igen sig i detta. Dessa behov gjorde tillslut att jag började hjälpa andra i liknande situationer och ju mer jag lärde mig och studerade ju mer tillfrisknade jag. Jag var hälften frisk och hälften medberoende när jag lämnade detta förhållande. Jag kunde inte lura mig själv längre. Jag kunde inte hjälpa någon som inte ville bli hjälpt. Jag älskade denne trots allt fortfarande den dagen jag gick för man måste ändå förstå att denne var sjuk och led av tidigare livs trauman. Det fanns ju fina sidor att älska och det var ju dessa jag en gång i tiden hade fallit för. Jag hade gjort flera försök tidigare att lämna men denna gång kändes annorlunda, annorlunda på så sätt att jag älskade mig själv mer än honom denna gång. Denna människa utnyttjade mig på alla sätt han kunde under vår tid tillsammans och han använde sig av mina känslor, min kärlek till honom för att få som han ville och tro mig när jag säger att det gjorde så ont att lämna, ont av fler än en anledning. När jag lämnade valde jag att förlåta allt som hänt för något annat hade inte tjänat något till insåg jag. Jag kunde valt att hata, bli bitter med mera men det hade inte gett mig själv någonting bra i mitt nya liv så det första jag gjorde var att skriva en lång lista på hur jag ville att min framtid skulle se ut. Jag var tvungen att hitta något som höll mig vid liv samtidigt som smärtan rev sönder mig. När detta var gjort började tankarna mala i huvudet på mig och jag började på denna hemsida. Jag ville dela med mig av min historia, visa alla i liknande situationer att de inte var ensamma. Det blev också mitt sätt att bearbeta allt som hade hänt. Det tog ganska lång tid för mig att färdigställa sidan då jag skrev, gjorde ändringar, skrev igen osv samtidigt som jag gjorde allt möjligt annat för att hela mig själv och bli helt frisk från min sjukdom som medberoende. Jag hade min plan inför framtiden, jag hade börjat känna hopp när denne person hörde av sig, skickade blommor, presenter. Jag fick höra från fler än ett ställe att han älskade mig och att jag var dennes livs stora kärlek. Ja kan mycket väl vara sant tänkte jag men den man älskar vårdar man, inte behandlar illa. Jag tänkte och funderade mycket och tänkte att om han älskar mig så mycket som han säger så upp till bevis. Var denne verkligen villig att göra allt som jag en gång gjort. Mitt erbjudande blev att han skulle få hjälp. All hjälp han kunde tänka sig. Han skulle få ett nytt liv, ett välmående liv, ja allt han ville ha. Jag väntade och väntade på hans svar och så vitt jag vet lever han än idag fortfarande kvar i sin misär. Så mycket älskade han mig tänkte jag för om man verkligen älskar någon är man villig att göra allt för den andra, självklart under normala omständigheter. Detta var ett test för att se om han menade allt han sa och det visade sig som i de flesta av dessa fall att det bara var tomt prat. Jag vet idag vad jag vill ha ut av livet och en relation också om det skulle bli aktuellt någon gång och jag nöjer mig inte med mindre än det, då lever jag hellre ensam. Mitt liv är ändå fyllt av många underbara människor som betyder allt för mig och jag blir bara mer och mer tillfreds med mitt nya liv och tillvaro. Jag vet att denne man som jag levde med ständigt kommer att hitta nya kvinnor för han kan inte leva utan någon. Dessa människor är beroende av att någon finns där men det sorgliga är att reultatet blir detsamma gång på gång. Vem vet om någon av dessa framtida kvinnor han skaffar sig någon gång i framtiden kontaktar mig för hjälp, det visar sig.
Några goda råd för att undvika konflikter och att få ett sunt, bra och fungerande förhållande:
Älska dig själv. Ingen annan kan älska just dig som du kan. Den dagen man älskar sig själv är den dagen man finner total lycka
Älska varandra som om varje dag vore den sista. Håll inte inne dina känslor, visa dem innan det är för sent, först då kan du säga att du har gjort allt vad du har kunnat
Var inte rädd och osäker, vad är det värsta som kan hända
Ge inte upp för små motgångar, vi möter fler än en genom livet. Det får oss att växa och utvecklas tillsammans
Tänk på vad ni säger till varandra, ord dödar
Acceptera varandras olikheter, det var mycket tack vare dem ni en gång föll för varandra
Reta er inte på småsaker, välj era strider
Var alltid ärliga mot varandra, lögner förstör
Lös era konflikter, man tycker inte lika om allt
Visa hänsyn och respekt gentemot varandra
Berätta vad ni tycker, tänker och känner
Lyssna på varandra och hör vad den andra säger
Samarbeta med varandra
Sluta aldrig att uppvakta varandra
Var trogna mot varandra
Upprepa aldrig gamla problem, ta hand om dem och gå vidare
Kom ihåg livet är en gåva och det är en ännu större gåva om man får den stora förmånen att dela sitt liv med någon annan. Detta ska man ta till vara på och vårda ömt, inget man ska ta för givet.
Planera er tid och prioritera varandra, lär känna varandra ordentligt, planera er gemensamma framtid tillsammans, planera er ekonomi. Sluta aldrig prata, skratta, ha kul tillsammans. Sluta aldrig att leva för varandra.
Det finns ingenting som är viktigare än du/ni. Sluta aldrig att kämpa för det rätta för det finns därute. Ge aldrig upp hoppet.
Två trasiga människor kan inte skapa någonting som är helt, det är omöjligt. Vi ansvarar alla för oss själva, våra liv och handlingar oavsett vad vi har i bagaget. Det är Du, endast Du själv som kan förändra, ingen annan kan göra det åt dig. Skyll inte din olycka på någon annan om du väljer att fortsätta i samma gamla banor. Att sitta och tycka synd om sig själv hjälper inte, har du inte märkt det än
